Better Call Saul (säsong 4)

Det som skiljer "Better Call Saul", en prequel till storfavoriten Breaking Bad, från föregångaren, är tempot. I Breaking Bad gick Walter White direkt från att vara en anspråkslös kemilärare till att producera narkotika. Med andra ord ”bryter” Walter White av från den väg hans liv haft fram tills han får sitt cancerbesked.

I "Better Call Saul" handlar det mer om att karaktärerna böjs; ”Bending Bad” hade nästan kunnat vara en alternativ titel. När vi presenterades för huvudkaraktärerna i första säsongen hade ingen av dem rent mjöl i sin påse egentligen. Serien handlar, i mångt och mycket, om de val karaktärerna gör, som kommer leda dem till förfallet, till att bli de karaktärer vi träffade i Breaking Bad för första gången.

"Better Call Saul" har alltid haft ett väldigt jämnt tempo. Karaktärerna har utvecklats i en långsam, men jämn, takt. Detta tempo har varit lite för mödosamt under tidigare säsonger. Detta är anledningen till att serien hittills fått en trea i betyg av undertecknad. I fjärde säsongen når dock Better Call Saul en slags mittpunkt; här börjar vi (äntligen) känna igen de versioner av karaktärerna vi mötte i Breaking Bad.

Jimmy (Bob Odenkirk) är nu vanärad och avstängd från advokatsamfundet. Han tar motvilligt ett jobb i en telefonbutik. Av ren uttråkning börjar han sälja mobiltelefoner till kriminella. Snart är han den där småfifflaren igen. Det är lite som att han behövde en paus från att vara advokat för att kunna bejaka vem han är. Och det är i dessa stunder som Better Call Saul är som bäst.

Det stora underjordiska labbet, där Walter och Jessie bryggde så mycket metamfetamin, börjar byggas med hjälp av ett tyskt byggteam. Mike (Jonathan Banks) är den som ansvarar för säkerheten för projektet. Vi anar nästan på en gång att det inte kommer sluta väl, att problem kommer uppstå. Och när de gör det, kommer Mike behöva fatta svåra beslut.

Kim (Rhea Seehorn) och Nacho (Michael Mando) får betydligt mindre utrymme under fjärde säsongen. Jag kan förstå detta beslut, då Jimmy och Mike behöver mer utrymme i denna säsong. Samtidigt tycker jag det är lite synd, då Kim och Nacho är som var sin sida av ett väldigt intressant mynt. Kim stimuleras av det mörker Jimmy bär på medan Nacho vill ta sig ur sitt kriminella liv, men bara dras djupare ner i mörkret.

Den fjärde säsongen av "Better Call Saul" är den bästa hittills. Karaktärsutvecklingen håller fortfarande samma långsamma takt som i tidigare säsonger. Och det är detta som nästan är lite skrämmande. För i den här säsongen kan vi se hur illa det kommer sluta. Det är som att långsamt rulla mot ett stup. Men när Jimmy och Mike passerar den där gränsen är det inte de själva som skadas, utan andra, oskyldiga, människor. För i slutändan är de brottslingar. Och det låter serien oss inte glömma.