Recension: Drottning Kleopatra (säsong 1)
En serie om en av världshistoriens mest kända härskarinnor
Dokumentärserien “Drottning Kleopatra” på Netflix berättar historien om den mytomspunne, siste faraon, Kleopatra som var Egyptens drottning för lite över 2 000 år sedan. I serien blandas fakta och experters uttalanden med dramatiseringar. Det är både intressant och underhållande för den som uppskattar historiska återberättelser.
I Alexandria i Egypten föddes runt år 70-69 f.Kr Kleopatra VII Thea Filopator (Adele James) och hon blev vid 18-årsåldern farao när hennes pappa dog. Det som följde var ett liv som drottning kantat av romanser med mäktiga härskare, krig och en kamp för sitt land, sitt folk och sina barns rätt till tronen. Kleopatra var den sista faraon som härskade i Egypten då romarna intog landet och gjorde det till en av sina provinser efter Kleopatras död.
I serien får man följa händelserna i Kleopatras liv från den dagen hon blir farao till dess att hon dör. Detta dramatiseras av skådespelare samtidigt som experter och forskare berättar om henne och hennes liv. Det är således både en dramaserie och en dokumentär i ett. Berättarrösten görs av den exekutiva producenten Jada Pinkett Smith.
“Drottning Kleopatra” har redan skapat rubriker angående etnicitet
Kleopatra är utan tvekan en av världshistoriens mest kända personer, men känslan är att många eventuellt inte vet så mycket mer än att hon var just farao och att hon hade en kärleksaffär med den romerske kejsaren Julius Caesar (John Partridge). Deras förhållande är vida känt, vilket också återberättas i serien. Däremot läggs mycket vikt vid Kleopatra som person, hennes relationer till andra människor och vad som ofta låg bakom hennes beslut. Det är på så sätt en intressant serie i och med att man får veta mer om just henne och inte bara männen hon var med.
Det problematiska är vad som är fakta och inte. Drottning Kleopatra har redan skapat rubriker då egyptiska akademiker, enligt amerikanska tidningen Variety, kritiserar hur Kleopatras arv porträtteras och att valet av skådespelerska är fel. Det har länge pågått en debatt angående om hon var enbart europé eller om hon också har afrikanskt ursprung eftersom ingen vet vem hennes mamma var. Och den tanken följer med genom hela serien, inte bara kring etniciteten, utan dessutom mycket annat. Vad är egentligen ren fakta? För de presenterar inga källor förutom någon enstaka gång, och då känns det mer som underhållning än dokumentär. Bra underhållning dock, men att man då inte kan lita på att allting faktiskt skett.
Tid väl spenderad att se serien
Mängden dramatisering kontra intervjuer fungerar bra och det flyter på i en takt som gör det hela engagerande att se på. För någon som är insatt i Kleopatra och hennes liv bidrar antagligen inte serien nämnvärt till ens kunskaper, men för någon som inte vet så mycket mer än det mest kända är den absolut värd att se. Antalet med fyra avsnitt är dessutom helt lagom och känns varken för lite eller för mycket.
Det finns en speciell publik för sådana här serier och det är personer som uppskattar historiska dramer och dokumentärer om det antika riket. Gör man inte det är det eventuellt ingen serie man skulle föredra. Fast för en person, som en själv, som skulle kunna spendera timmar på att enbart se sådana här serier är det definitivt tid väl spenderad.
“Drottning Kleopatra” är en dokumentärserie med dramatiseringar som är engagerande, spännande och intressant. Inte minst ur den synpunkten att hon som kvinna åstadkom det hon gjorde och att vi fortfarande intresserar oss för henne 2 000 år senare. Problemet är vad som går att lita på som fakta eller inte, och man får antagligen ta några saker med en nypa salt.
“Drottning Kleopatra” finns att se på Netflix från och med den 10 maj.