RECENSION: In the Shadow of the Moon (2019)
Rörig hjärnskrynklare som försöker mycket.
Mordgåtor har en lång tradition inom filmvärlden. Nu försöker Netflix göra om formen för mordfilmer, genom att blanda alla möjliga genrer.
Året är 1988 och Philadelphia skakas plötsligt om av flera mystiska dödsfall. Polisassistenten Thomas Lockhart (Boyd Holbrook) drömmer om att en dag bli kriminalare och bestämmer sig för att gå till botten med alla dödsfallen.
Då inleds jakten på en mystisk seriemördare som återkommer var nionde år. Jakten blir allt mer intensiv och underlig. När Lockhart går djupare och djupare in i fallet blir han allt mer besatt av att få fast mördaren. Något som riskerar att förstöra hans karriär och familj.
"In the Shadow of the Moon" börjar likt många andra krimfilmer. Ett par döda kroppar, poliskonstaplar som anländer till platsen och en äldre polischef som säger åt alla att akta på sig. Så långt, allt lugnt. Men efter det spårar det ut ganska snabbt ut. Det går från att vara en gammal hederlig krimfilm till en sci-fi-krim-actionrulle. Som ni hör så blir det rätt mycket helt enkelt.
Idén med filmen är bra och intressant. Till en början är det också riktigt underhållande och spännande. Men i takt med att fler filmgenrer introduceras blir tråden allt mer luddig och fokuset försvinner. Antagligen tycker filmlaget att de har kommit på en genialisk mordgåta, men jag är tveksam.
Men här finns också ljusglimtar. Förutom grundidén och filmens första del är Boyd Holbrook förvånansvärt bra i rollen som Thomas Lockhart. Han är dock en av få skådespelare som presterar väl. Hans partner i polisbilen är lite charmig i början, men efter cirka 234 stycken ”sheeeeat” blir han bara tjatig och platt.
Med "In the Shadow of the Moon" vill regissör Jim Mickle så fruktansvärt mycket. Istället för att satsa fullt på en genre, skrapar han lite lätt på alla möjliga. En helt okej rulle som underhåller dig ett tag, men inte i två timmar.
Se istället någon av filmerna på vår lista över årets bästa!