Juanita (2019)

I "Juanita" möter vi kvinnan med samma namn som har tröttnat på sin tråkiga vardag där allt kretsar kring att jobba och lösa problem åt sina vuxna barn. I hela sitt liv har hon längtat efter att upptäcka nya platser och en dag bestämmer hon sig för att göra slag i saken. Genom slumpen väljer hon ett resmål, köper en biljett och hoppar på bussen som för henne långt bort från allt hon känner till och är van vid.

Juanita får snart kontakt med invånarna i sin nya hemort som inte bara ger henne nya perspektiv på hennes eget liv, utan även ger henne upplevelser och lärdomar om vad livet kan erbjuda och framförallt, en intimitet som hon trånat efter under en väldigt lång tid.

"Juanita" tar oss direkt tätt inpå Juanitas privatliv. Hon målar upp sina problem och hennes tråkiga och utmattande livsförhållanden. Handlingen berättas ur ett väldigt subjektivt perspektiv där hennes tankar, känslor och drömmar är de enda som får utrymme. Övriga karaktärer runt henne porträtteras ytterst ytligt och fungerar oftast bara till att fördjupa Juanitas karaktär eller fylla ut handlingen. Resultatet blir en monoton och ganska tråkig berättelse.

Temat kan visserligen upplevas som gripande, att en medelålderns person vågar bryta sig loss från allt hennes liv består av och börja om från början på en helt ny plats. Man lyckas dock inte göra filmen tillräckligt gripande för att lyckas skildra alla de känslor som vi får förmoda Juanita går igenom i sin nya tillvaro.

För att försöka ge filmen fler dimensioner har man även försökt skildra mötet mellan olika kulturer, vilket heller inte bottnas tillräckligt djupt för att göra handlingen mer intressant. Snarare upplevs den något spretig och tråkig. Inte ens eftersträvandet att höja underhållnings-faktorn genom att låta Juanita bryta den fjärde väggen med jämna mellanrum lyckas höja betyget.