Marco Polo (säsong 2)

Många av de egenproducerade TV-serier som Netflix har pumpat ut under de senaste åren har slagit oerhört stort och brett. Jag tänker framförallt på serier som Orange is the New Black, House of Cards, Daredevil, Narcos, Unbreakable Kimmy Schmidt och Making a Murderer med flera. Vi har också fått lite smalare produktioner där Bloodline, Club De Cuervos och Grace and Frankie har hittat sina egna målgrupper.

LÄS OCKSÅ: Recension - Orange is the New Black (säsong 4)

Marco Polo tillhör den grupp av Netflix-serier som kräver en viss publik för att verkligen uppskattas. Den första säsongen kändes för min egen del en aning spretig och jag var därför inte helt säker på om jag ville ge den nya säsongen en chans. Lyckligtvis så gjorde jag det.

Marco Polo (Lorenzo Richelmy) hamnar i den store Kublai Khans (Benedict Wong) våld, men vinner den store khanens förtroende. Genom Marcos ögon får vi ta del av den maktstrid som utspelar sig bland mongolerna kort efter att de invaderat kejsardömet Kina. Samtidigt försöker Påven försäkra sig om att mongolerna inte rör sig väster ut medan kristendomen når allt längre in i både Kina och Mongoliet.

För er som har sett miniserien (eller läst boken) James Cavell's Shogun (1980), så känns själva grundstoryn redan välbekant. Byt område till Mongoliet två generationer efter Djingis Khans storvälde samt addera några Crouching Tiger, Hidden Dragon-element så är du där.

Okej, är du fortfarande kvar?

Om du har kommit såhär långt och tyckt att beskrivningen ovan låter intressant så tillhör du målgruppen. Till dig har jag glädjande nyheter! Den andra säsongen av Marco Polo är makalöst välproducerad. Fotot är magnifikt och varje bildruta ser ut att ha kostat en miljard kronor att producera. Även om inte samtliga skådespelarinsatser är helgjutna och delar av handlingen går att förutse tämligen enkelt, så kände jag mig supernöjd efter varje avslutat avsnitt.

LÄS OCKSÅ: Recension - Daredevil (säsong 2)

Extra fantastiskt blir det varje gång Tom Wu (bilden längst upp) och Michelle Yeoh (bilden precis ovanför) dyker upp i bild. När de dessutom dyker upp i samma bildruta, vackert koreograferat, är det snudd på magiskt bra. Med flertalet fighting-scener i världsklass och en underhållande andra säsong i övrigt är det så dags att avkunna betyg.

Säsongen når under vissa stunder upp till full pott, 5 av 5, men om hela säsongen ska sammanfattas med ett övergripande betyg är det helt klart en stark fyra.