Recension: Mr. Harrigan's Phone (2022)

Med Gerald's Game från 2017 började Netflix satsning på att filmatisera Stephen Kings böcker starkt. Regissören Mike Flanagan anammade less is more-principen och gav oss ett koncentrerat relationsdrama om ett medelålderspar i en omöjlig kris. Följande 1922 var ett färglöst haveri från början till slut och In the Tall Grass var ett tydligt exempel på varför allt som skrivs av skräckförfattaren inte borde filmatiseras. Nästa King-adaption att produceras av streamingtjänsten, Mr. Harrigan's Phone (på svenska: Mr. Harrigans telefon), är ytterligare ett sådant exempel. 

I berättelsens centrum står den skötsamme Maine-bon Craig, som lär känna stadens mäktigaste man i Herr Harrigan. Craig erbjuds tidigt ett jobb där han tre kvällar i veckan slår sig ner hemma hos Harrigan för att läsa honom böcker. Med åren blir de goda vänner, och med sina olika synsätt ger de varandra värdefulla perspektiv på livet. Harrigan vill varna Craig för den teknologiska utvecklingen som han menar håller på att bana vägen för något ostoppbart skadligt. Därför blir det tufft för Craig dagen då hans ledsagande och bollplank Harrigan till slut trillar av pinnen. När Craig, för att fortsätta kontakta sin bortgångne vän, skickar ett sms till mobilen han lagt i Harrigans grav blir han paff när det plötsligt plingar till i boxen och det kommer ett svar tillbaka. Snart förstår Craig också att hemska saker som händer på hans sida av marken har något att göra med gubben som ligger begraven under den.

"Urfånig grundidé"

Stephen King ligger bakom många otroliga berättelser, och oavsett hur gammal han än blir verkar han aldrig sluta ha lika kul med sitt skrivande som när han först bröt genom isen på 70-talet. Men med åren har vi fått lära oss att höjden av Kings fantasi också kan vara det som sänker honom. Jag har inte läst novellen Mr. Harrigan's Phone men efter att ha sett John Lee Hancocks film kan jag med säkerhet säga att de arbetat utifrån ett hopplöst underlag. För berättelsens grundidé är urfånig, och den gör sig inte bra som film.

Förutom att den bygger på en superkorkad idé är filmen gjord alldeles för sent, den borde ha kommit för åtminstone femton år sedan. Väldigt förenklat leker Mr. Harrigan's Phone med tanken om att våra smartphones är Djävulens apostlar. Detta påpekar affärsmannen Harrigan när han trycker på att vi bör se upp för dessa maskiner som sprider information likt en trasig vattenledning. Ändå kan Harrigan inte låta bli att sitta fastklistrad vid luren och uppdatera utvecklingen på börsen – filmens skickliga sätt att understryka den komplicerade relation vi har till våra telefoner som vi varken kan leva med eller utan. Denna rysare lider också av brist på spänning. Det finns inget skrämmande kring mystiken när Craig får gaggiga sms skickade till sig av en avsändare som vi förmodar är en död Harrigan. Snarare är det väl komiskt att en 86-årig gubbe skickat ett meddelande som endast lyder: "C C C aa". 

Ännu en dyngbagge i Netflix King-blaja

Det är väldigt lite som fungerar i grunden med Mr. Harrigan's Phone. Addera karikatyrer på samtliga karaktärspositioner och du har ett bygge som helt står och faller. Och värre blir det när Craig anar att invånare som plötsligt börjar dö i Maine gör så för att Harrigan på något sätt ordnar det från graven. När allting är sagt och gjort har det trots allt spillt blod inte infunnit sig någon känsla av att Craig befinner sig i särskilt stor fara, eller att vi för den delen får lida konsekvenserna av våra val.

Nej, "Mr. Harrigan's Phone" är ännu en dyngbagge i Netflix koblaja till Stephen King-satsning. Det enda som gör sig bra med filmen stavas Donald Sutherland. Är du ett fan av denna pricksäkra skådespelare rekommenderar jag att du ser filmens första halva och skippar resten. För den blir aldrig bättre än scenerna med honom.

Mer läsning:

• Nya filmer och serier på Netflix i oktober 2022
• Bästa Stephen King-filmerna – Vi har tipsen!