Recension: Heartstopper (säsong 2)

Jag älskar att bli lite beroende.

Att fullkomligt uppslukas av någonting så totalt att ens liv aldrig kommer bli sig likt.

Exakt den påverkan hade Heartstopper på mig för ungefär ett år sedan.

Jag landade i soffan efter en AW, min sambo var ute. Det var bara Netflix och jag. "Ge mig något lättsamt!" beordrade jag streamingtjänsten. Jag tryckte på play och det första avsnittet av Heartstopper, TV-serieadaptionen av Alice Osemans seriealbum, rullade igång. 24 timmar senare hade jag sett alla åtta avsnitt och dagen därpå inhandlades fortsättningen i närmsta bokhandel. Jag vill desperat veta hur det skulle gå för tonårskillarna Nick och Charlie.

"Gjord med extrem omsorg och värme"

Hjärtevärmande och kramgo. Så kan Heartstopper sammanfattas. När Nick i förra säsongen säger "You look so cuddly like that" till Charlie, som står inlindad i en filt, är det som att han sammanfattar hela serien i en replik. Det är en serie fylld av glädje som man bara vill omfamna. I grund och botten är det en klassisk komma ut-berättelse, men det är en variant på det gjord med extrem omsorg och värme. Säsong två fortsätter i samma anda.

Nick och Charlie är tillsammans, men bara deras närmsta vänner vet. Den nya säsongen kretsar i huvudsak kring Nicks svårigheter att berätta för omgivningen om sin sexuella läggning; hur kommer alla reagera när han, den biffige rugbyspelaren, berättar att han är bisexuell? Det är en skildring som känns träffsäker i sina ångestframkallande grubblerier och som förstärks av de animerade teckningarna som ibland fyller skärmen. Överlag används dessa mycket bättre än i förra säsongen där ett fåtal tecknade blixtar eller susande löv skulle symbolisera kärlek. Här används animationerna betydligt mer kreativt och känns överlag mer inarbetade i serien.

Serien fortsatt kaxig

Ensemblen är precis som förra gången klockren och i många scener känns det verkligen som att skådespelarna älskar att hänga med varandra på riktigt. Och även denna gång är serien kaxig i låta Olivia Colman få nöja sig med en biroll som Nicks mamma. Vissa kanske tycker att en så fantastisk skådis borde få mer utrymme men jag ser det snarare som en trivsam överraskning när hon dyker upp och förgyller bildrutan för någon minut eller två.

Heartstopper är inte ute efter diskbänksrealism. I jämförelse med andra komma ut-berättelser med ungdomar i fokus är den exempelvis ganska långt ifrån jordnära säsong 3 av SKAM, men samtidigt långt ifrån det urflippade (men härliga) territorium som Netflix-syskonet Sex Education visas i. Även om många seriens karaktär brottas mot heteronormen lyckas Heartstopper även fånga det som alla går igenom; tankar och önskemål om acceptans, viljan att bli omtyckt osv.

Uppfriskande och härlig men för många romanser

Precis som i säsong ett är även säsong två befriande fri från överdrivet drama. Manusförfattaren Alice Oseman faller inte för frestelsen att överdriva många av konflikterna till orimliga proportioner för att enbart framkalla drama. Sådant icke-filmiskt beteende känns uppfriskande och härligt originellt i en genre fylld med klyschor. Många av sidokonflikterna som karaktärerna ställs inför känns befriande lösningsbara, även om ett sugmärke nog aldrig fått så mycket uppmärksamhet som här.

På minuskontot är det ökande antalet romanser. Måste alla verkligen alla biroller ha någon att dejta? Säsongen känns stundtals galet belamrad med trånande individer, vilket gör att ett par av dem får inte tillräckligt med utrymme för att verkligen blomma ut. Framför allt en sidoromans löses nästan löjligt praktiskt. Färre hade varit önskningen.

Ibland går serien även lite överstyr med gulliga indiepoplåtar som ackompanjerar lyriska, springande tonåringar. Det finns andra sätt att skildra kärlek på.

Överlag fortsätter "Heartstopper" att vara en alldeles bedårande och hjärtevärmande serie som jag även ett år senare vill titulera mig fortsatt beroende av. Till nästa säsong hoppas jag dock på ett något nedbantat romansgalleri och även mer av det stundande mörkret som de avslutande avsnitten hintar om.

"Heartstopper" finns att se på Netflix.