Recension: The Gentlemen (säsong 1) – Guy Ritchie är tillbaka i högform

Serien "The Gentlemen", regisserad av Guy Ritchie, är en direkt förlängning av filmen med samma namn som kom ut 2019. Filmen handlar om en amerikansk cannabisgrossist i England som försöker sälja sin verksamhet, vilket utlöser en serie intriger i den undre världen.

Handlingen i den nya serien kretsar kring Eddie Horniman (Theo James), som återvänder till sitt fars gods i England till följd av att fadern är i färd med att gå bort. Här möts han av sin först mycket varma och hjärtliga bror Freddy (Daniel Ings), som sedan efter vetskapen om att arvet inte går till honom utan till Eddie, förvrids av vansinne. Han känner sig alltså helt snuvad på arvet som han själv anser sig ha laglig (men även gudomlig) rätt till.

Freddy, som helt uppenbart är en strulpelle av astronomiska mått, har lyckats att skuldsätta sig till en gangsterfamilj på inte mindre än 8 miljoner pund. Freddy drar sig inte för att på allehanda mindre ädla vis tvinga sin bror att hjälpa honom. Eddie ser plötsligt en möjlighet att lösa både sina egna och Freddys ekonomiska problem när han upptäcker en affärsöverenskommelse om en dold cannabisodling på godset. Allt har vilat på en överenskommelse med den bortgångna pappan och gangstrarna som sköter cannabisodling i utbyte mot procent på vinsten.

Freddy stjäl en stor summa pengar av Eddie som han hade tänkt att friköpa honom med för att satsa i en illegal boxningsmatch, vilket leder till kaos när pengarna hamnar i fel händer. En betydande förveckling är i färd med att utvecklas och saker och ting blir bara värre och värre. Samtidigt bakom kulisserna finns en mycket förmögen och excentrisk person, Stanley Johnston (Giancarlo Esposito), som är mycket angelägen om att få köpa godset för att en obscen summa pengar.

Komplexa scener – balans mellan galenskap och allvar

Guy Ritchies stil när han regisserar går inte att ta miste på. Det är smart och dialogdrivet som balanseras med en god dos av sedvanlig ironisk humor. Allt detta i kombination med hans mycket särpräglade visuella stil med olika typer av kamerarörelser, klippningsteknik och andra små roliga filmiska grepp.

I det här fallet är ett exempel små animerade anteckningar som ofta dyker upp för att markera ett viktigt skeende eller något som man gärna vill att publiken ska förstå ordentligt. 

Blandningen av situationer skapar en tillfredsställande komplexitet. Vissa av dem involverar skruvade moment som nästan blir absurda. Andra kännetecknas av absolut hängivenhet. Särskilt en scen, där en av huvudkaraktärerna tvingas att ha på sig en kycklingdräkt för att på så vis på ett maximalt förnedrande vis be om förlåtelse. Scenen är såpass märklig att en konstig växelverkan mellan tragik och humor hela tiden kappseglar. Kontrasten till detta är en mycket sinnlig vinscen, som kanske vittnar om Ritchies eget vinintresse.

Rå och smart – underhållande kontrast

En mycket stor behållning i serien är den uppenbart välcastade ensemblen i allmänhet – den kokainsniffande korkskallen Freddy (Daniel Ings) i synnerhet. Det var längesedan man såg någon som på ett sådant övertygande sätt kunde framstå såpass labil. Rollprestationen och humorn han lyckas att skapa med sin rolltolkning är maximerad till fullo. I övrigt kan även nämnas gangstern Tommy Dixon (Peter Serafinowicz) som även han levererar på samma nivå. 

Ritchie är bra på att leda dig in i en viss situation i tron om att en viss premiss ska gälla. Plötsligt tar händelseförloppet en ny vändning och man blir ordentligt överraskad. "The Gentlemen" är smart med rå humor som samsas på ett mycket fint sätt, allt i en sann Guy Ritchie-anda. Man undrar var han hans nästa vision ska leda någonstans. 

"The Gentlemen" har premiär på Netflix den 7 mars.