Recension: Wednesday (säsong 1)
Familjen Addams sadistiska ögonsten har anlänt
Med Netflix nya serie "Wednesday" sveper Tim Burtons gotiska mordmysterium in som en nattramn och lämnar en eftersmak av dödsbävan och längtan efter mer.
Vem saknar inte de krispiga löven och oktobers kusligheter nu när snöstormarna hemsöker landet? Men ingen fara för vi har fått våra böner besvarade, men inte av något oskyldigt helgon. Håll i mössan för här kommer en frisk bris av förruttnelse och mordgåtor som slukar en helt från det första avsnittet. I detta mysterium med monster och höstliga vibbar får vi följa ingen mindre än den gotiska och dödligt allvarliga Wednesday Addams på hennes jakt efter svar.
Familjen Addams är inte din vanliga amerikanska familj, utan ett monokromt viktorianskt hushåll som är förtjusta av de flesta ting människor tycker är obehagliga. Men trots deras makabra sinne för humor så anses familjen Addams, för de flesta, som älskvärda personer vars band är starkare än handklovar. Franchisen skapades 1938 av Charles Addams, och nu är den återigen återupplivad som Frankenstein med ytterligare en skildring av deras familjeliv. I detta fall är det den unga tonårsdottern Wednesdays berättelse vi får följa i denna iteration.
Hemskt välkommen till Nevermore – skolan för de utstötta
Efter att ha blivit avreglerad börjar Wednesday Addams (Jenna Ortega) på Nevermore, en udda skola som hennes besynnerliga föräldrar Gomez (Luis Guzmán) och Morticia (Cathrine Zeta-Jones) tog examen ifrån, och var även platsen där deras odödliga romans blomstrade. Wednesday plågas av framväxande psykiska syner som hon försöker kontrollera, samtidigt som hennes annars svartvita vardag får en färgklick från hennes nya positiva rumskamrat Enid (Emma Myers), som är en varulv. Men från att vara ett torterade fängelse (den dåliga sorten) så väcks Wednesdays intresse när hon upptäcker att skolan har fler dödsfällor och mysterium än vad hon först anat. Det är ett monster på rymmen i den lokala staden fylld med mörka hemligheter, och det visar sig att hennes föräldrar inte har varit helt ärliga om deras förflutna på drömskolan.
Serien har en säregen stil och en ringa färgpalett som bara dess kreativa överhuvud Tim Burton kan åstadkomma med att poppa ut från skärmen, då han även har skänkt oss fröjden med att ha regisserat de flesta avsnitten. Från att jag varit lite rädd efter att ha sett trailers och misstänkt att serien skulle vara ännu ett skoldrama eller en mer finslipad version av Chilling Adventures of Sabrina (2018-2020), som slutade med ett brak, så överträffade Wednesday alla mina förväntningar. Serien höll den vassa eggen hela vägen från starten fram till sitt sista andetag.
Mordgåtor, blod och värst av allt: växande känslor
Wednesday har en besatthet som de flesta genialiska detektiver behöver besitta för att lösa de olika mysterier de kommer över. Men varje Sherlock behöver även sin Watson, som i detta fall är ingen mindre än familjemedlemmen Saken (Victor Dorobantu), en pryd vandrande hand som hjälper henne att hitta ledtrådar och avslöja vad det är som försiggår bakom människor fasader. Ärligt talat är den avskurna lemmen en av de bästa skådespelarna serien har att erbjuda tillsammans med Jenna Ortegas skildring av den ikoniska karaktären. Hon släpper aldrig rollen och lever in sig totalt in i Wednesdays morbida syn på världen och rigormortis-liknande gester. Att hon är en mördare på dansgolvet är en underdrift.
Romantik är inte Wednesdays prioritet, något som hon gör väldigt klart för sig själv och andra. Ändå verkar det som att varenda kille hon stöter på inte kan få nog av henne och man börjar misstänka att dessa killar har ett stuk av masochism i sig. Inte nog är den känslolösa och intelligenta Wednesday en otroligt underhållande karaktär att följa, men hon är även brutalt ärlig och tar inte skit från någon. Hon kör sitt eget race, som en plogbil genom en fullproppad gata, som sätter henne på allas radar, både vän och fiende.
De krångliga relationerna och mysterierna passar utmärkt i det korta formatet så att man inte hinner bli utmattad, men ingen nagelbitare blir det riktigt. Fastän vissa ledtrådar försöker förvilla en från vem den riktiga skurken är så räcker det inte för detta Whodunnit-pussel. Men trots att mordmysteriet är av det simplare slag så kan endast den mörka akademiska atmosfären fastnagla en i berättelsen med dess drypande karisma.
I slutändan är "Wednesday" ett perfekt avslut på denna höstsäsong och gör en beredd på vinterns kalla grepp om våra strupar. Men seriens första säsong antyder på att berättelsen ännu inte är slut. Vilket inte alls känns tröttsamt då Wednesday är en karaktär jag skulle följa till graven.
Hanna Götesson