Ride or Die (2021)
En väldigt udda roadmovie om frigörelsen efter hämnd
Med "Ride or Die" visar Netflix att man är villiga att satsa på japansk film. Tyvärr är hämnddramat ett dåligt exempel på den annars rika filmkulturen i landet. För trots en intressant premiss kantas "Ride or Die" av ett hafsigt manus och dåligt skådespeleri.
MER LÄSNING:
Bästa filmerna på Netflix 2021
Den japanska filmbranschen har bjudit på ett antal riktiga pärlor genom åren. Vi har givetvis de sedan länge avlidna mästerregissörerna Akira Kurosawa (1910–1998) och Ozu Yasujiro (1903–1963) båda alster. I modern tid har filmer som Hirokazu Koredas Shoplifters (2018) och Hayao Miyazaki Det blåser upp en vind (2013) trollbundit publiker världen över. Ur det perspektivet är det fullt rimligt att Netflix nu investerat i japansk film. Samtidigt är det synd att bolaget inte lagt sina pengar på något bättre än amatörverket Ride or Die.
Filmen handlar om Rei (Kiko Mizuhara)och Nanae (Honami Satô). De båda kvinnorna är gamla vänner (och älskare) men har inte träffat varandra på tio år. Men en dag ringer Nanae till Rei och de träffas i Nanaes lyxiga lägenhet, där hon bor tillsammans med sin minst sagt obehagliga make. När Nanae visar upp skadorna från makens återkommande misshandel och Rei får syn på desperationen i hennes ögon beslutar sig hon för att döda maken. När mordet är genomfört flyr kvinnorna staden tillsammans i en röd sportbil i sann Thelma & Louise-anda. Men kommer lagen komma i kapp dem?
Upplägget i Ride or Die låter onekligen som en tvättäkta amerikansk erotisk thriller i stil med Basic Instinct (1992) eller Bonnie and Clyde (1967). Dock kunde det inte vara längre från sanningen. Mordet på Nanaes make är inget avslöjande utan står redan i menyraden på Netflix. Det är helt enkelt startskottet på en otroligt konstig filmupplevelse, förgrunden för det urflippade kärleksdrama som sedan tar sin början.
Ironiskt nog är det också de inledande femton minuterna som är det bästa filmen erbjuder. I en lång och riktigt läcker tagning tar kameran med oss igenom en nattklubb tills Rei slutligen möter hustrumisshandlaren längst in i mörkret. Det är suggestivt uppbyggt och utan tvekan ett gediget hantverk, men sedan går det dessvärre utför.
"Fallerar totalt i sitt utförande"
För därefter börjar huvuddelen av filmen. Det vi bjuds på är en historia om minst sagt komplicerad kärlek, där vi genom olika tillbakablickar får se hur Rei och Nanae en gång föll för varandra. Detta samtidigt som de är på flykt från rättvisan i den röda sportbilen. Här blir filmen problematisk i sin skildring av psykisk ohälsa som en effekt av lesbisk åtra. Karaktären Rei framstår som djupt osympatiskt, speciellt i flertalet av de sex- och våldsinslag som finns i filmen. Det går att urskilja en poäng med det hela någonstans, en kommentar om mäns syn på kvinnan och kvinnans sexualitet, men budskapet går i så fall förlorat någonstans i det uselt tecknade karaktärsporträttet.
Därtill är det smärtsamt uppenbart att Ride or Die vilar på en bra grundidé som sedan fallerar totalt i utförandet. Kiki Mizuhara som spelar Rei har också skrivit ett manus som vill skildra det klassiska hämnddramat ur ett nytt, antiamerikanskt perspektiv. Resultatet blir dock endast ett potpurri av dåligt sammansatta scener, styltig dialog och en skakig kamera som till och med hade gjort dogmatikerna Thomas Vinterberg och Lars Von Trier fullständigt rosenrasande.
Sammantaget är "Ride or Die" både en hafsigt sammansatt och tematiskt problematisk film. Det är synd att Netflix låter den här filmen representera den Japanska filmkulturen på den stora arenan, speciellt med tanke på det övriga utbudet.
För mer läsning --> Scrolla vidare!