Vitt brus (2022)
Bottennapp för Baumbach, Gerwig och Driver
Noah Baumbachs nya Netflix-film med Adam Driver och Greta Gerwig imponerar inte på Filmtopps recensent – däremot frustrerar den ordentligt.
Marriage Story-regissören Noah Baumbach och Adam Driver är tillsammans igen för ännu ett gemensamt projekt. Driver och Greta Gerwig spelar äkta paret Jack och Babette, som bor med sina fyra barn i ett amerikanskt villa-paradis när ett giftigt utsläpp vänder upp och ner på deras tråkiga vardag.
"Tjattrar likt fiskmåsar"
Vad betyder då begreppet "vitt brus"? Vid snabb efterforskning sammanställs förklaringen kortfattat som att höra alla ljud som en människa kan höra, samtidigt. Denna kakafonin är inte bara filmens titel utan även hur man valt att presentera filmen. I många scener pratar skådisarna i mun på varandra och i samma ljudvallsbrytande fart som hjältinnorna i Gilmore Girls.
Samtidigt som de tjattrar likt fiskmåsar i krig om resterna av en stulen varmkorv, så bär dessa konversationer inte mot någon särskild destination. I all denna ordgegga slumrar min hjärna allt som oftast till och när jag märker att jag kvicknar till igen mellan scenerna känner jag mig som Adam Driver i den kända scenen från Marriage Story: Every day I wake up and hope you're dead.
När filmen inte har fullt upp med att slå rekord i ord per minut så väljer den ett annat sätt att långsamt tortera mig. Detta genom att vara förbaskat högtravande. Dialogen blir istället teatralisk och, i brist på bättre ordval, väldigt ”uppläst”. Ibland känns det som att Adam Driver, som egentligen är en genialisk skådespelare, får ”skådespela ner sig” för att inte sticka ut för mycket ur den tråkigt bruna lerklumpen av C-skådisar som omringat honom.
Komedi? Drama? Skräck?
Ett tydligt exempel på var standarden ligger är en scen då familjen flyr det giftiga molnet i sin bil. Barnen tittar in i en annan bil i trafikstockningen, och frågar sina föräldrar varför de inte ser rädda ut. Faktum är att jag också frågar mig: Varför ser inte barnen rädda ut?
För dessa stenansiktena förtäljer minsann inga historier. Och om detta faktiskt är meningen, varför är det meningen?
Och som om detta inte vore nog så är det tvära kast av genrer. Är det en komedi? Är det ett drama? Är det en skräck? Är det David Lynch-surrealism? Det är ok att inte vilja ruta in sig och vara en enda sak, jag uppmuntrar snarare utforskande och mixer av genrer som sällan sammanflätas, men det är för kraftiga hopp och skarpa kanter mellan dessa för att jag ska försöka begripa vad det är filmen vill vara.
Faktum är att jag slutade bry mig om "meningen" och filmens vilja väldigt tidigt i Vitt brus. Vad det än var för eventuell social kommentar som skulle uppenbara sig för mig, eller vilken djup mening som skulle snudda vid mitt inre för att ge mig bättre förståelse av livet som stort, så sket jag fullständigt i vilket. Den själlösa marionett-familjen, giftmolnet som kom och gick igen som en fis, och allt lull-lull i form av mystiska piller och dylikt som låg runtomkring var aldrig ens i närheten av något som jag skulle kalla intresseväckande.
Locket för min entusiasm är förblir hårt åtskruvat.
"Vitt brus" har premiär på Netflix den 30 december.