Night of the Kings (2020)

I en ursnygg inledande scen presenteras vi för ficktjuven Roman (Bakary Koné). Den långa tagningen ger oss först ett fågelperspektiv över en regnskog för att sedan zooma in på en militärbil, där Roman sitter på sin väg till fängelset "La Maca". Väl på plats förstår han ganska snabbt att det inte är ett vanligt fängelse, utan att det helt och hållet styrs av en fånge som kallas för Svartskägg (Steve Tientcheu). Av någon oklar anledning säger Svartskägg att Roman är fängelsets nya berättare. Det innebär att han under en hel natt, när den röda fullmånen lyser på himlen, måste underhålla fängelsets intagna med olika berättelser. Roman tror först att allting bara är en sorts intagningsrit, en lek, men inser snabbt att betydligt mycket mer står på spel. 

Handlingen i Night of the Kings påminner mycket om den klassiska sagosamlingen Tusen och en natt. Precis som Scheherazade, huvudpersonen i sagorna, blir Roman tvungen att bokstavligt talat berätta sagor och historier för att ha en chans att överleva. Det märks att regissören Philipe Lacôte har inspirerats av sagosamlingens berättelsestruktur. Han ger inte mycket bakgrund till karaktärerna i filmen, utan det är tydligt att tanken är att det är sagorna, och det dygn under vilket de berättas, som är viktigt i filmen. 

"Som tittare sitter man som på nålar" 

Scenerna i fängelset är riktigt bra, både gällande regi och skådespel. Stundtals är filmen nästan thrillerlik och som tittare sitter man som på nålar allt eftersom fångarnas blodtörst desperat pareras av Romans olika instick. Samtidigt deltar de intagna själva aktivt i berättelserna genom att, via både dans och sång, framhäva detaljer i det som berättas av Roman. Det är ett oerhört välregisserat med ett budskap som framhäver betydelsen av berättelser. 

Trots att Night of the Kings handlar om hur vanligt historieberättande kan förflytta människor till en annan plats är dess egna dramaturgi ibland bristfärdig. De sagor som Roman berättar klipps in i filmen parallellt med huvudhandlingen. Dessa sekvenser är riktigt dåliga och Lacôtes tidigare fläckfria regi framstår helt plötsligt som otillräcklig. I en av dessa scener skildras en övernaturlig magi-strid mellan en drottning och hennes yngre bror, med så dåliga specialeffekter att jag får ont i ögonen. Varje gång en av dessa sagoscener introduceras rycks jag ut ur en annars engagerande intrig. 

Alltså är Night of the Kings en mix av höga toppar och djupa dalar. Allt som allt är det en bra film, men samtidigt också alldeles för ojämn för prata om någon filmisk briljans .Om Philippe Lacôte hade struntat i att filmatisera Romans berättelser utan endast fokuserat på ramberättelsen hade Night of the Kings istället kunnat bli ihågkommen som en innovativ och fängslande film. 

MER LÄSNING: Nya och bra filmer 2021!