Ocean’s 8 (2018) – En medioker heist-film

Debbie Ocean (Bullock) släpps från fängelset och sätter genast en plan i verket. Tillsammans med en brokig skara kvinnor ämnar hon råna Metropolitan Museum of Art under årets största galakväll. Samtidigt planerar hon att ta ut sin hämnd på Claude Becker (Armitage), mannen som gjorde att hon åkte fast.

Om ni tycker er känna igen handlingen är det för att den starkt påminner om Ocean’s Eleven, där vi fick se några av Hollywoods hetaste manliga skådespelare utföra en vågad stöt mot ett kasino. Då var det George Clooney som spelade mästertjuven ute efter hämnd.

Ocean’s Eleven var en intelligent och underhållande hyllning till Las Vegas och dess historia, som i mångt och mycket representerades av The Rat Pack, som också spelade huvudrollerna i Storslam i Las Vegas, originalfilmen från 1960. Clooney var lika listig som han var charmig i nyinspelningen. Han utgjorde filmens intelligenta kärna, som drevs lika mycket av konflikterna med de andra karaktärerna som av den listiga stöten. Sedan kom uppföljarna, Ocean’s Twelve och Ocean’s Thirteen, som mest var trötta urvattnade versioner av första filmen.

Ocean’s 8 är varken bättre eller sämre än de andra uppföljarna. Las Vegas har bytts ut mot New Yorks glamourösa konstvärld. Debbie Ocean och hennes kumpaner är kopior av sina manliga motsvarigheter. I övrigt är det, i mångt och mycket, samma visa en gång till.

Det verkar som att Sandra Bullock försöker efterlikna Clooney, vilket inte alls funkar. Cate Blanchett, i rollen som Lou, gör dock ett bättre jobb än vad Brad Pitt gjorde i samma roll. Så långt är det plus minus noll. Detsamma gäller skådespelarinsatserna över lag. De som oroat sig för att Rihanna skulle förstöra filmen, kommer kanske bli glada över att hon får så lite som möjligt att göra.

Gary Ross ska dock ha en sig en ordentlig känga för att lyckas få Helena Bonham Carter att se talanglös ut. Kvinnan som till och med kan vara bra i haveriet Apornas Planet från 2001 och fullkomligt briljerade som en bindgalen häxa i Harry Potter-filmerna, borde inte kunna misslyckas så här grovt. Inte utan dålig regi.

I övrigt finns det inte mycket att anmärka på de andra skådespelarna. Jag tycker visserligen Anne Hathaway känns lika genuin som ett trekronorsmynt, men det tycker jag alltid. Manuset är, precis som i de andra uppföljarna, bitvis livlöst och banalt. Vi får sitta och vänta en timme medan Debbie Ocean och hennes kumpaner förbereder inför stöten.

Sportfilmer och heist-filmer (stöt-filmer?) sparar oftast allt sitt krut till sista akten. Mycket riktigt tar Ocean’s 8 lite fart när vi, i vanlig ordning, får se stöten utföras. När det kommer till avslutningen är Ocean’s 8 inte i närheten av att slå Ocean’s Eleven, men den slår med lätthet både Ocean’s Twelve och Ocean’s Thirteen. Men det betyder inte att jag vill se en till.