Recension: En vacker dag… (2022)
Skickligt hantverk – men inte mer än så
I dag är det svensk biopremiär för Mia Hansen-Løves nya film "En vacker dag…". Filmtopps Eric Diedrichs tycker att det är en fin och välgjord film som aldrig riktigt berör.
Från att inte ha sett någonting av Mia Hansen-Løve ska jag nu recensera min andra film av fransyskan på drygt två år. Förra gången var det Bergman Island, som trots en rätt så spännande premiss lämnade mig oberörd. Nu är det dags för ungefär samma upplevelse igen. En vacker dag… är ett stillsamt drama där regissören ännu en gång berättar om sitt eget liv. Denna gången spelas hon av Léa Seydeux och heter Sandra, förra gången var det av Vicky Krieps och då hette hon Chris. I Bergman Island handlade det om ett krisande äktenskap med exmaken, regissören Olivier Assayas, nu handlar det om när hennes pappa fick demens.
Egentligen är jag rätt förvånad över att Mia Hansen-Løve och jag inte kommer bättre överens. Hon är uppenbarligen väldigt skicklig med sina skådespelare och båda filmerna är väldigt snygga, på ett vardagligt sätt. Dessutom brukar jag gilla just den här typen av filmer. Ändå blir det några sneglingar på klockan under de 112 minuter som filmen sniglar fram och inte en sekund känner jag någonting. Förutom viss beundran för hantverket och den alltid fantastiska Lea.
Skicklig Léa Seydeux och läckra lägenheter
Samtidigt som Sandra, tillsammans med sina systrar, flyttar pappan mellan olika ålderdomshem – för det blir kanske lite fler miljöombyten än vad som egentligen är bra för honom – inleder hon en affär med en gammal bekant på det mest franska av sätt. Att Clément är gift är för det mesta något av en axelryckning, nu är vi trots allt i Frankrike. Är de bra för varandra? Jo, men typ. Och hennes åttaåriga dotter kan inte reagera mindre på att hitta honom i mammas säng. Återigen, vi är på fransk mark.
Vad jag kanske mest tar med mig är hur fina lägenheter den franska medelklassen tycks sitta och ruva på. Dessutom, hur enkelt verkar det inte vara att bara glida in på en fransk bistro och få ett bord? Lite skillnad från här i Göteborg måste jag säga. Sedan går det ju otroligt svårt att inte tycka om Léa Seydeux. Sicken skådespelare.
"En vacker dag… "finns nu att se på svenska biografer.