Recension: Sidonie i Japan (2023) – äntligen på bio
Urläcker spökhistoria med fenomenal Isabelle Huppert
Filmtopps Eric Diedrichs såg "Sidonie i Japan" på Göteborgs filmfestival, nu kommer äntligen filmen på bio.
Sidonie i Japan är en liten men närmast perfekt film, som ett välskrivet, underfundigt vykort. Det är en film osar av mys, romantik och självförverkligande, utan att någonsin bli smetig. Dessutom är den underbar att titta på, med matta färger och glansiga övertoner. Som ett levande fotoalbum med polaroidbilder.
En sagolik resa genom natursköna Japan
Författaren Sidonie (Isabelle Huppert) ska åka på bokturné i Japan, något hon drar sig för. Ensamheten känns helt enkelt tryggare. Men att "försova" sig till flygplatsen hjälper inte, planet är kraftigt försenat och hon tvingas åka. Väl där träffar hon sin mystiske, japanske förläggare, som följer henne på en liten turné genom det vårblommande japanska landskapet.
Snart får hon också en till följeslagare – sin döde make i form av ett spöke, som odramatiskt och gärna humoristiskt följer henne genom ett trollbindande Japan.
En film att försvinna i
Även om Sidonie i Japan rent tekniskt sett inte kräver någon stor bioduk – detta är så långt ifrån Dune man kan komma – skulle jag ändå rekommendera ett biobesök. Med sin subtila humor, sitt lunkande tempo och fenomenala skådespel är detta en film som förtjänar ens fullständiga uppmärksamhet. Det är en film som är underbar att sjunka in i, med ett hjärta svårt att värja sig mot.
"Sidoine i Japan" visas nu på svenska biografer. För mer läsning, spana in min intervju med Isabelle Huppert där hon pratar om sin karriär i stort.