Alita: Battle Angel (2019)
"Visuella effekter går före substans"
Alita: Battle Angel är resultatet av ett samarbete mellan James Cameron och Robert Rodriguez. Det börjar bra, men utvecklar sig snart till en platt orgie i visuella effekter.
Alita: Battle Angel utspelar sig på 2500-talet, vilket är trehundra år efter ”Fallet”. De rikaste lever i en svävande stad kallad Zalem medan de fattiga lever i den laglösa Järnstaden. Doktor Dyson Ido (Christoph Waltz) bor i Järnstaden, där han försörjer sig på att tillverka och laga cyborgdelar, som många människor har. En dag när han letar efter reservdelar i en soptipp finner han en mycket avancerad cyborgs huvud. Hon visar fortfarande livstecken. Han lyckas väcka henne till liv och ger henne namnet Alita (Rosa Salazar). Hon är helt artificiell, men har en hjärna som kan jämföras med en tonårings, komplett med ett känsloregister.
Som så ofta är fallet när James Cameron är inblandad, är detta en film som ligger i teknikens framkant. Alita: Battle Angel är baserad på en manga-serie, som alltså är en japansk utgivare som blivit synonym med den japanska anime-genren, som bland annat kännetecknas av att karaktärerna har väldigt stora ögon. Robert Rodriguez och Cameron har fattat det något kontroversiella beslutet att låta Alita se ut som en animefigur.
Detta fungerar förvånansvärt bra. Trots att Alita alltså är en cyborg är hon helt klart den mest mänskliga karaktären i filmen. Hon är nyfiken, kärleksfull och trotsig. Hennes känslor förmedlas på ett utmärkt vis via de stora ögonen. Tvåfaldigt Oscarsbelönade Christoph Waltz är dessutom utmärkt som den välvillige fadersfiguren. Men det är under filmens första timma.
Därefter drivs filmen framåt av klyschor och visuella effekter. Det är nästan så att jag undrar om inte en lite halvpackad Michael Bay har skrivit andra delen av filmen. Handlingen är plötsligt ganska vagt definierad och går ut på att besegra en väldigt obskyr skurk. Jennifer Connelly och Mahershala Ali är väldigt duktiga skådespelare och har vunnit varsin välförtjänt Oscar. I Alita: Battle Angel spelar de fullkomligt onyanserade skurkar.
Robert Rodriguez var länge känd som en filmskapare som kan göra väldigt mycket med en väldigt liten budget. Han gjorde El Mariachi, sin första actionfilm, på en budget på 7000 dollar. Nu, när han har fått en budget på närmare 200 miljoner dollar, verkar han ha gått vilse i de visuella effekterna. Visst bjuds vi på rätt coola actionsekvenser; den blodiga roller-derby-liknande tävlingen Motorball är en personlig favoritsekvens. Men där Rodriguez tidigare bjöd oss på färgstarka karaktärer i filmer som Desperado och Sin City, bjuder han oss i Alita: Battle Angel mest på klyschor och visuella effekter.