Riviera (2017)

Georgina Clios (Julia Stiles) är en konsthandlare som gift sig med Constantine Clios (Anthony Lapaglia), en av hennes rika kunder. När han dör under mystiska omständigheter uppdagas det att han hade mörka hemligheter, att hans rikedom kanske inte var resultatet av lagliga affärer. Den nitiska Interpol-agenten Jukes (Davis) ställer in siktet på hela familjen Clios, som även består av de tre barnen Adam (Rheon), Cristos (Leonidas) och Adriana (Duran) och den iskalla exfrun Irina (Lena Olin).

På pappret ser Riviera ut att vara en mycket bra TV-serie. Den utspelar sig på den vackra franska rivieran, omgivningarna är lyxiga och mystiken kring den döda maken borde resultera i många chockerande avslöjanden. Dessvärre är de vackra miljöerna och kläderna som karaktärerna har på sig det bästa den här serien har att komma med. För några år sedan såg jag en miniserie som heter Harper’s Island, som var en slags nytolkning av Agatha Christies roman Och så var de bara en. Den serien var ett totalhaveri när det kommer till manus, regi och skådespelarinsatser. Det är den sämsta TV-serie jag någonsin sett. Riviera kommer dock inte långt bakom.

Vi kan väl börja med karaktärerna. En fördel med en TV-serie jämfört med en film kan vara att en TV-serie har mycket mer tid på sig att berätta en historia. Vi kan verkligen få lära känna karaktärernas många olika sidor. Tänk på en serie som Lost, där vi fick följa enskilda karaktärer i tillbakablickar i varje avsnitt. Det gav karaktärerna ett enormt djup och gjorde att vi engagerade oss i dem. I Riviera är karaktärerna ungefär lika djupa som en vattenpöl.

Georgina är konsthandlaren som gifte sig med en rik man och nu inte vet vad hon ska tro om honom. Hon uppger sig dock vara motiverad att ta reda på sanningen. Eftersom kärleken mellan de två makarna aldrig etablerats, är detta motiv svårt att ta till sig. Särskilt när hon fortsätter ”leta efter sanningen” efter hon fått reda på vad det hela handlar. Jag vill inte avslöja slutet för de stackars satarna som tänker trotsa min uppmaning att inte kolla på den här serien, men jag kan säga att det egentligen inte är något vidare märkvärdigt, eller särskilt konkret. Här har serien försökt blanda in en liten intrig med kriminella gäng, vars motiv, så klart, aldrig heller bli särskilt tydliga.

Jag vet inte om man ens kan skylla på skådespelarna här. För de har så fruktansvärt lite att jobba med. Leonidas’ karaktär är en utagerande… han är utagerande. Den walesiska skådespelaren Iwan Rheon är mest känd för att ha spelat otäckingen Ramsay Bolton i Game of Thrones. Här spelar han en tafatt rikemanspojke. Värst av syskonen är dottern, spelad av Roxane Duran. När hon presenteras beter hon sig väldigt barnsligt och uppvisar självskadebeteende. Detta gjorde att jag trodde att hon kanske var utvecklingsstörd eller något. Det visar sig dock att detta beteende bara var tillfälligt. För snart är hon en sån där tonåring som röker gräs och hänger med sina vänner. Och det får vi se henne göra ganska ofta under de tio avsnitten. Konversationerna i dessa sekvenser är ungefär lika intressanta som att titta på torkande färg. Den enda som lyckas göra något med sin karaktär är Lena Olin. Dessvärre har hon alldeles för lite utrymme för att hennes karaktär någonsin ska framstå som komplex. Den som vill se Olin ha en sexscen med en fet fransk hallick (Igal Naor) har dock något att se fram mot.

Riviera försöker vara en blandning mellan thriller och drama. Problemet är att inga av delarna funkar. Thriller-aspekten har främst att göra med den döda maken. Med jämna mellanrum avslöjas information om den döda makens görningar bakom kulisserna. Varenda gång något avslöjas får vi en scen där Stiles står och tjostar upprört. Inte för att avslöjandena är särskilt märkvärdiga. Det hela är inte mer märkvärdigt än fifflande med pengar och lite information, som inte ens förklaras eller berör huvudkaraktärerna. Jag är, ärligt talat, upprörd över att de inte kunnat göra en bättre serie med materialet de hade. Drama-aspekten försöker utforska karaktärerna. Dessvärre görs detta oerhört dåligt. Serien går in på ett par bihandlingar, varav en involverar tidigare nämnda franska hallick. Dessa har potentialen att vara intressanta. De utvecklas dock aldrig och vissa släpps till och med bara helt i seriens sista avsnitt.

Det enda som räddar Riviera från ett totalt bottennapp är de vackra miljöerna, de snygga kostymerna, Lena Olins insats i ett par scener och introt, som är en sort glammig psykedelisk sekvens med ledmotivet Was it Love av Isabella Summers. Det är faktiskt riktigt bra. Så om ni bara ska se lite av Riviera, kolla in introt.

Bäst: Introt

Sämst: Det extremt svaga berättandet