Sergio (2020)
Politisk och historisk film med många hopp.
Historiska filmer baserade på verkliga händelser är inget nytt. Men det kan vara svårt att få en röd tråd om man vill ha med flera separata händelser, det visar Netflix film om FN-diplomaten Sergio Vieira de Mello.
Sergio Vieira de Mello har gjort sig ett namn över hela jorden, både hos civila och världens största ledare. Mycket på grund av att han har samtalat och förhandlat med presidenter, krigsledare och revolutionsledare i världens alla hörn och mest utsatta platser.
Men efter flera år hos FN gör han sig redo för ett liv utanför den gigantiska organisationen. Först väntar dock ett sista uppdrag, i Irak. Ett uppdrag som på pappret bara ska vara i ett par månader men som slutar i en kamp för livet efter att en bomb briserat i FN:s högkvarter i Bagdad där han befinner sig.
Jag var själv rätt ung när Sergio arbetade i FN och har bara snappat upp hans namn så här i efterhand. Därför blev jag lite extra taggad när jag såg att Netflix skulle göra en film om den karismatiska diplomaten, även om HBO redan gjort en dokumentär med exakt samma namn. Efter att ha sett filmen har jag dock delade känslor.
Filmen är genomgående intressant och lyfter många spännande händelser. Dock blir den lite väl hoppig när regissör Craig Borten vill få med så mycket av brasilianarens liv som möjligt. Det är konstant hopp till olika platser och år, många utan att man riktigt ser varför. Stundtals blir det helt enkelt för rörigt.
Filmens stora räddning är till viss del Wagner Moura i rollen som Sergio. Han lyckas inte bara få fram diplomatens omtalade karisma och jordnära mänsklighet. Han lyckas även få fram hans många starka känslor, inre kamp och svåra val. Det samtidigt som han kompletteras fint genom en fin insats av Ana de Armas som hans älskade Carolina.