Smallfoot (2018)

Migo (Channing Tatum) är en yeti som bor högt uppe i bergen i Himalaya. Hans by är totalt isolerad från omvärlden. Han har en rätt enkel tillvaro där han drömmer om att en dag ta över sin fars (Danny DeVito) jobb som ”gongringaren”, som varje dag väcker byn genom att slå i en gonggong med sitt huvud. Hela hans tillvaro vänds upp och ner när han möter en ”smallfoot”, vilket alltså är en människa, som är en mytomspunnen varelse för snömonstren.

Smallfoot vänder alltså på myten mellan människa och yeti. Vi får följa med när Migo ger sig av för att finna sanningen om ”smallfoot”. Berättelsen tar inga direkt oväntade vändningar.

Animerad film är främst till för barn. Därför behöver berättelserna vara lätta att förstå. Detta ska dock inte förväxlas med att de måste vara förutsägbara eller onyanserade. Animerad film håller ofta högre kvalité i sitt berättande än vanlig spelfilm. Jag tänker då på filmer som Pinocchio, Lejonkungen och Insidan Ut, som alla är spännande och roliga berättelser med starka budskap och mångfacetterade karaktärer.

Smallfoot är inte lika stark i berättandet som den skulle kunna vara. En del av karaktärerna är lite väl förenklade och endimensionella. Detta gäller även Migo, som alltså är berättelsens huvudperson och hjälte. James Corden är en populär programledare i USA. I den här filmen gör han rösten till en sliskig programledare, som inte lyckas med mycket mer än att vara irriterande. Även om hans tolkning av Under Pressure av Queen är rätt underhållande.

Vad gäller humorn är Smallfoot rätt ojämn. Alla skämt av Corden faller platt medan slapstickhumorn är väldigt träffsäker. Vem kunde ana att det kunde vara så roligt att se en yeti ramla och slå sig en sisådär 10 - 12 gånger?

Den stora styrkan i Smallfoot är det starka budskapet, som handlar om främlingsfientlighet och kritiskt tänkande. Migo är en naiv yeti, liksom de flesta andra i byn. De litar blint på Stonekeeper (Common), en slags hövding. Det är främst tack vare hans dotter, Meechee (Zendaya), som kritiskt tänkande presenteras; att faktiskt ifrågasätta och undersöka saker för att finna sanningen. Och sanningen är kanske att ”smallfoot” inte är så farlig, trots allt? I dessa tider, när politiker kritiserar media för fake news och medierna ifrågasätter sanningshalten i det politikerna säger, är ett budskap om tolerans och kritiskt tänkande både högaktuellt och viktigt.

Smallfoot är en allmänt ojämn film. Slapstickhumorn fungerar medan replikskiftena är mindre roliga. Karaktärerna är rätt så platta, men budskapet är väldigt starkt. På det stora hela är Smallfoot en film som är trevlig för stunden, men som inte lämnar något större avtryck.

För fler aktuella filmer kan du spana in våra bästa filmtips från 2018.