Recension: DNA (säsong 2)
Spännande dansk krimserie med en välgjord andra säsong
Serien "DNA", vars andra säsong nu har premiär på SVT, är ett utmärkt exempel på när nordisk krim verkligen är som bäst. Den fungerar på alla sätt och efter att ha sett klart ett avsnitt vill man genast fortsätta med nästa. Betyget blir högt när den enda besvikelsen är att säsongen tar slut.
Den första säsongen, som sändes på SVT 2020, följde kommissarien Rolf Larsen (Anders W. Berthelsen) privat och i hans arbete. Han fick då veta att hans försvunna dotter i själva verket levde, men detta har han hållit hemligt, framför allt från dotterns mamma, tillika hans ex-fru, vilket nu kommer att spela en stor roll i den andra säsongen.
I säsong två är Rolf tillbaka och nu måste han utreda ett brott där 19 vietnamesiska ungdomar hittas döda i en lastbil. Jakten på de skyldiga leder den danska polisen in i en miljardindustri av människohandel som dessutom kommer att påverka Rolf på ett personligt plan. Samtidigt kämpar en av slavarbetarna, Mario (Mario Montescu), för att hitta sin syster som tvingats arbeta på en bordell i Danmark och dras på så sätt in i utredningen.
Serien innehåller allt en bra krimserie bör ha
Nordisk krim är i dag en väletablerad genre som ofta kommer med välgjorda produktioner, och DNA är definitivt inget undantag. När man tänker på vad en bra krimserie bör innehålla känns det som att serien har allt det. Det är spänning, drama, thriller och relationsintriger som vävs ihop på ett perfekt sätt. Inget överlappar med det andra och allting flyter på i en takt som gör att man efter alla sex avsnitten undrar vart tiden tog vägen och varför det redan är slut?
Handlingen bidrar egentligen inte med någonting nytt vad gäller människosmuggling eftersom detta är ett återkommande tema som tagits upp tidigare i diverse filmer och serier av det här slaget, men det som görs så pass bra här är hur oförutsägbart det är. Ofta med sådana här produktioner brukar man kunna lista ut vad som ska ske och varför, men här känner man sig genuint förvånad och underhållen när saker kommer fram som man som tittare inte alls funderat över. Därför känns det som att serien ändå lyckas med en unik framtoning när allting inte är lätt att lista ut på en gång.
Allting som sker känns trovärdigt
Det som ibland kan anses negativt med nordiska produktioner är skådespeleriet och att mycket blir överdrivet just vad gäller krim, men här finns absolut ingenting av det. Skådespelarna gör ett utmärkt jobb och man känner för varenda en av dem, och när de är engagerade i budskapet de försöker nå ut med blir man engagerad även som tittare. Dessutom känns allting som sker trovärdigt, vilket bidrar till att ingenting blir överdrivet.
En av de delar som sticker ut är att det konstant sker någonting. Under alla sex avsnitt finns det inte någon gång man skulle känna sig uttråkad eller dylikt, utan man vill hela tiden veta mer och alla händelser avlöser varandra konstant. Eftersom allting dessutom hänger ihop blir det ett bra flyt även om det hoppar mellan olika karaktärer och länder, men det fungerar eftersom man just förstår varför allting hänger ihop. Och det känns inte heller som att man ödslat någon onödig tid på några detaljer eller liknande utan allting har en betydelse, vilket är mycket snyggt gjort.
Säsong två av “DNA” levererar på alla sätt och vis vad gäller en bra nordisk krimserie. Att man inte vill sluta titta och bara se igenom alla avsnitt på en dag för att veta vad som händer visar på att den verkligen lyckas fånga tittarens intresse och engagemang direkt från inledningen.
“DNA”, säsong 2, har premiär den 19 maj på SVT Play och den 22 maj på SVT1.