Recension: Hålla samman (säsong 1) – så bra är SVT:s nya satsning

På förhand fanns det tre huvudsakliga anledningar för mig att vara extra nyfiken på Hålla samman. Serien är skapad av Erik Ahrnbom (Tunna blå linjen, Linas kvällsbok), delvis regisserad av Maria Blom (Masjävlar) och har Lennart Jähkel i en av huvudrollerna. Sedan ska jag inte sticka under stol med att SVT ofta står för väldigt bra serier.

Här följer vi en familj i Ystad där familjefadern, Lennart Jähkel, en dag får ett oväntat alzheimerbesked. Hur detta påverkar familjedynamiken – och framför allt döttrarna Lina (Michaela Thorsén) och Petra (Ulrika Nilsson), vars egna liv blir betydligt mer komplicerade – är en av berättelsens huvudmotorer.

Samtidigt är det inte riktigt så dramatiskt som man kan tänka sig, utan det handlar mycket om att hitta en ny fast grund i en tillvaro som man tidigare har varit nöjd med. Att förstå den nya situationen och att finnas där för varandra – och gnabbas lite med, så klart.

Med en stor kärlek till karaktärerna

Helhetsbilden känns igen från Maria Bloms spelfilmer och det är en värld jag trivs i. Skådespelarna gör väl ifrån sig, särskilt Lennart Jähkel, som ännu en gång visar på vilket patos han besitter – men med twisten att han blixtsnabbt kan dunka näven i bordet och bete sig precis så upprivande som alzheimersjuka kan vara för de i dess närhet.

Det är just detta som Hålla samman också gör så bra, att med lätt hand gå från en lättsam och humoristisk ton till det verkligt sorgliga. Alltid med en stor kärlek till karaktärerna.

Men det är mycket som känns bekant och stundom är det lite väl enkelt att se vilken berättelsen kommer att vandra. Välgjort, bra skådespel och en stabil ton, men det där lilla extra för att nå de riktigt höga betygen, uteblir.

Med det sagt, om det blir en ny säsong ser jag gärna den med.

"Hålla samman" har premiär på SVT fredag 27 oktober.