The Drop (2014)
Ett värdigt avslut för James Gandolfini
Det finns många anledningar att vara nyfiken på The Drop. Den originella deckarförfattaren Dennis Lehane (Gone Baby Gone, Mystic River, Shutter Island) har själv skrivit om sin novell Animal Rescue till långfilmsmanus, Noomi Rapace har en större roll, den stigande stjärnan Tom Hardy har blivit hyllad för sin insats och det är också den sista filmen oersättliga James Gandolfini medverkade i.
Historien kretsar kring Bob Saginowski (Hardy) som försöker leva ett stillsamt liv som bartender på den irländska baren Cousin Marv i Brooklyn. Där jobbar han tillsammans med sin kusin, semi-gangstern Marv (Gandolfini) vars namn fortfarande pryder puben trots att han förlorade sitt ägarskap till ett gäng tjetjenska gangsters för nästan tio år sedan. Förlusten av både baren och sin före detta street cred har gjort Marv olycklig och bitter.
Snart kommer två saker vända upp och ner på Bobs liv. För det första blir baren rånad och de tjetjenska ägarna kräver ersättning. För det andra blir han plötsligt ansvarig för en övergiven hund i samband med att han för första gången träffar Nadia (Rapace). Det sistnämnda kan låta odramatiskt, men den oskyldiga hunden och Nadias förflutna leder Bob in i en värld av problem och hot...
Hardy har med all rätt blivit hyllad för sin rolltolkning. Han bjuder på en riktigt snygg Brooklyn-accent och ger sin till ytan endimensionella karaktär ödmjukt ett stort djup. Gandolfini känns utan större förvåning som gjord för sin roll. Även om han återanvänder stora delar av sin Tony Soprano-karaktär så har han samtidigt justerat den till något nytt. Föreställ dig en maktlös och uppgiven Tony så kommer du nära. Rapace gör en fin insatts, men hennes karaktär ger henne inga större möjligheter att bjuda på någon fantastisk uppvisning. Vi får helt enkelt glädja oss åt att hon problemfritt lyckas spela mot dessa fantastiska motspelare.
The Drop är skickligt berättad och genomsyras av en tung lugnet-före-stormen-känsla. Problemet är att stormen aldrig bryter ut. Det hjälper tyvärr inte att allt är snyggt genomfört, att det finns originella karaktärer och att dialogen är välskriven när det brister i känsla. Här finns alla förutsättningar, men regissören Roskam lyckas inte engagera mig. Om jag någonsin skulle se om The Drop så skulle det vara för att se skådespelarna skina, inte för att återuppleva historien.