The Hitman's Bodyguard (2017)

Michael Bryce (Ryan Reynolds) är en högt uppsatt livvakt vars karriär går åt pipsvängen på grund av ett misslyckat jobb. Han skyller allting på sin fru Amelia Roussel (Elodie Yung) och även äktenskapet fallerar. Efter två år av misär blir han ofrivilligt indragen i ett uppdrag, som går ut på att föra yrkesmördaren Darius Kincaid (Samuel L. Jackson) till den internationella domstolen i Haag. Väl där är det tänkt att Kincaid ska vittna för att fälla den Vitryske diktatorn Dukhovich (Gary Oldman). Allt går inte som tänkt och de båda männen blir en bricka i spelet i en intensiv katt och råtta-lek.

Samuel L. Jackson är Samuel L. Jackson.

Actionregissören Patrick Hughes (The Expendables 3) försöker i "The Hitman's Bodyguard" mixa hårdkokt action med over-the-top-humorn, som "Deadpool" framgångsrikt återlanserade på den vita duken. Med sig har han just Deadpool-stjärnan Ryan Reynolds och "Motherfucker"-sympatisören Samuel L. Jackson. Speciellt Reynolds visar upp delar av den charm han utsände i just "Deadpool". Samuel L. Jackson är Samuel L. Jackson. Han svär, skrattar högt och använder sig av samma minspel han gjort sen "Pulp Fiction". Därtill har de ingen vidare kemi sinsemellan, något filmen tappar mycket på.

Trots att filmen utger sig för att vara en spionaction/komedi är det en ganska uselt maskerad buddy-cop-historia det handlar om. Ett udda radarpar ute på en resa mot ett mål, där spänning och dråpliga situationer uppstår på vägen. Shane Black är mästare i den genren och fjolårets "The Nice Guys" var både rolig och fylld med bra action. "The Hitman's Bodyguard" är ingetdera. Humorn är för osmaklig och ibland kränkande, det finns ingen djupare tanke bakom den. Actionscenerna är - förutom en häftig där Ryan Reynolds spöar skiten av ett gäng muskelknuttar - filmade med skakig kamera och helt sönderklippta.

För lite innehåll.

Att en film använder sina stora set-pieces i trailern är inget bra tecken. När jag ser filmen förväntar jag mig då mer. Istället får jag bara flera för utdragna dialogsekvenser i bilar, där huvudkaraktärernas stela kemi blir påtaglig och Samuel L. Jackson försöker slå världsrekord i att säga "Motherfucker". R-rating då, det är ju coolt? Jag gillar R-ratade filmer som vågar ta ut svängarna, det är dock inte lika attraktivt när det endast tillämpas för att dölja avsaknaden av egentligt innehåll.

Att Ryan Reynolds passar ypperligt i formatet var för mig väntat. Mer chockerande är att "The Hitman's Bodyguard" redan tidigt rasar som ett korthus. Hughes försök till en old-school buddy-cop-bagatell i spionformat får ses som ett misslyckande. Bättre blir det inte av att den annars briljante Gary Oldman slösas bort i en schablonartad skurkroll.