The Shallows (2016)

"The Shallows" inleds effektivt med att en pojke hittar en uppspolad sportkamera på en strandkant. Direkt får vi bevittna en haj-attack i förstapersonsperspektiv – smart!

Hajens vidriga gaddar avlöses med en guppig biltur i den mexikanska djungeln, som i sin tur ackompanjeras av en mexikansk version av Walk on the Wild Side. I bilen finner vi Nancy (Blake Lively) som är på väg till sin avlidna moders favoritstrand. En plats hon länge har velat åka till. Dels för det sentimentala värdet, dels för de fantastiska surfvågorna. Fast under de grymma vågorna väntar ett omättligt odjur. Snart kommer Nancy att glida ner några steg i näringskedjan.

Adrenalinspäckade skräckthrillers som utspelar sig på en och samma plats har blivit allt vanligare. Problemet denna genre brottas med är svårigheten att hålla betraktarens intresse uppe hela vägen. Denna problematik återfinns även i The Shallows som trots sin ringa speltid på 86 minuter känns alldeles för lång för sitt eget bästa. Mot slutet försöker skaparna öka spänningen med att vrida upp actionnivån och förstärka soundtracket. Ett klassiskt misstag som snarare avtrubbar betraktaren än att ge den sista kick som efterfrågas.

På plus-kontot finner vi primärt två element. För det första, så lyckas regissören Jaume Collet-Serra skapa flera spännande och smarta skräckscenarier. För det andra, så har vi ett läckert foto. Innan mardrömmen kickar loss lyckas filmteamet fånga Lindeys kärlek till havet med lekfulla kameraåkningar. Fast samtidigt, eftersom vi vet vad som komma skall, blir varenda undervattenbild hotfull. Är det hajens perspektiv vi får ta del av?

Givetvis bjuds det också på en hel del onödigt sexiga klipp på Blake Lively i allt för små badkläder. Fast trots detta har Collet-Serra ändå gett sin hjältinna mer än bara sex appeal. Med hjälp av diverse berättarmedel får vi större kunskap om både Sandys person och bakgrundshistoria. 

I det stora hela är The Shallows en klart sevärd skräckthriller som både de med haj-fobi och de badsugna bör undvika.