Recension: The Silent Hour (2024) – Joel Kinnaman i spännande thriller
Oerhört ojämn thriller med Joel Kinnaman
”The Silent Hour” handlar om en hörselskadad polis (Joel Kinnaman) som måste skydda ett dövt vittne i ett övergivet höghus. Dialog och handling är undermåliga, men regin blir bättre allteftersom.
Polisen Frank (Joel Kinnaman) ådrar sig en hörselskada på jobbet. Han blir ombedd av kollegan Doug (Mark Strong) att hjälpa till med förhöret av Ava (Sandra Mae Frank), ett dövt vittne som bor i ett till största delen övergivet höghus. När Frank återvänder till höghuset för att hämta sin telefon dras han och Ava in i en katt-och-råtta-lek där de jagas av den ytterst kompetente Mason (Mekhi Phifer) och hans hantlangare.
Första halvan är seg och klyschig
Häromåret släpptes "Silent Night", en actionrulle av Hong Kong-regissören John Woo där Joel Kinnaman är ute efter hämnd på julafton. Filmen innehåller nästan ingen dialog alls. För att vara tydlig; The Silent Hour har ingen annan koppling till den filmen än att huvudrollen spelas av Kinnaman i båda filmerna.
"The Silent Hour" är en oerhört ojämn film. Den första halvtimmen innehåller anskrämligt klyschig och tom dialog. Karaktärerna är dessutom oerhört platta. Regissören, Brad Anderson, verkar följa mall 1A för dussinthrillers till punkt och pricka. Det faktum att huvudkaraktären kämpar med sin nya funktionsvariation är skildrat på ett färglöst vis. När saker och ting hettar till och skurkarna dyker upp, fortsätter det sega tempot lite för länge, som om Anderson inte riktigt har fattat att det är dags att höja takten lite när han kommit in i andra akten.
Andra halvan är spännande
Sedan blir filmen betydligt bättre. Mekhi Phifer, som bland annat imponerade under flera säsonger av Cityakuten, höjer nivån bit för bit. Han kramar verkligen ur varje droppe han kan av sin klyschiga karaktär. Det framgår snart att Mason inte är lika oraffinerad som genomsnittsgangstern. Han leder jakten på det hörselskadade paret med en kompetens som höjer spänningen.
När Anderson väl börjar använda höghuset som en jättelik labyrint genom vilka våra hjältar/råttor jagas, höjs spänningen ytterligare. The Silent Hour når aldrig några direkta höjder, men sista timmen utvecklas till en skapligt spännande thriller.
Jag förstår inte riktigt hur distributörerna tänkte när de låter "The Silent Hour" gå upp på bio. Det må vara en bitvis skapligt spännande film, men dialogen och karaktärerna är så platta att det inte ens känns som en film jag skulle streama en fredagskväll i soffan. Men den passar nog rätt bra att se en onsdagskväll. I soffan. Det är med nöd och näppe "The Silent Hour" uppnår en trea i betyg.
Joel Kinnamans nya thrillerfilm har svensk biopremiär den 1 november.