.jpg?width=1600&height=675&crop=top&auto=format)
Under en öppen himmel (2018)
''Under en öppen himmel'' är ett välspelat men något oengagerande drama.
Paul Dano, skådespelaren som visat högklassig kvalité i otaliga filmer under åren, debuterar nu som regissör med det sorgsna familjedramat ’’Under en öppen himmel’’, baserad på Richard Fords roman ’’Wildlife’’. Resultatet är ett välspelat men något svagt drama som tyvärr inte griper tag.
Året är 1960. Vi befinner oss i en liten stad i delstaten Montana, USA. Klimatet är torrt och bränder sprider sig okontrollerat i bergsområdena. 14-åriga Joe (Ed Oxenbould), nyinflyttad tillsammans med sin mor och far (Carey Mulligan och Jake Gyllenhaal), får därför obligatorisk skolundervisning i hur man agerar vid en eventuell krissituation. De annalkande bränderna fungerar i detta fall som en effektiv metafor för de mentala prövningar Joes familj inom kort kommer att utsättas för.
När vi först träffar familjen är de dock harmoniska och samspelta i sin syn på tillvaron. Jeanette (Mulligan) ska vara hemmafru, medan Jerry (Gyllenhaal) arbetar och Joe fortsätter att göra bra ifrån sig i skolan. Hela deras vardag skakas om när Jerry får sparken och sedan bestämmer sig för att åka upp i bergen och bekämpa bränderna. Lämnade i sticket, tvingas Jeanette och Joe acceptera att inget blev som de tänkt sig.
Därefter skildras den svårt prövade relationen mellan modern och sonen, där Jeanette går in i en smått manisk period. Hon gör allt för att fylla det tomrum Jerry lämnat efter sig. Sonen Joe gör vad han kan för att orientera sig i den nya situationen.
Det här är ingen dålig film, tvärtom är det ett välspelat drama om en familj i kris. Fotot av Diego García är riktigt snyggt och han låter ofta kameran dröja sig kvar på de fantastiska skådespelarnas ansikten. Carey Mulligan och undertecknads personliga favorit Jake Gyllenhaal är utan tvekan säkra i sina roller.
Ändå kan jag efter visningen inte släppa tanken på att något saknas. Med tanke på filmens tematik borde den framkalla starkare känslor hos mig. Tyvärr gör den inte det, och jag tror det beror på att filmen är lite för vardaglig för sitt eget bästa. Visst, det uppstår ett par starka scener mot slutet, men dessa är för korta och hade behövt mer tid att andas för att träffa helt rätt.
’’Under en öppen himmel’’ bör främst ses för de fina skådespelarinsatserna och kameraarbetet. Handlingen känns dock lite stillastående, och filmen griper därför inte tag på det sätt den förmodligen skulle kunna ha gjort.