Recension: Last Light (säsong 1)
Mycket på spel när Felix Sandman gör internationell debut
På söndag är det premiär för Viaplays thrillerserie "Last Light" Felix Sandman i en av rollerna. Det är ett påkostat äventyr som skiljer sig från det mesta vi ser på den nordiska marknaden.
Viaplay fortsätter att satsa stort på internationella produktioner. Den senaste i ledet är Last Light som frontas av Lost-stjärnan Matthew Fox, och där svenske Felix Sandman gör sin första engelsktalande roll. Förutom de posterstarka namnen bjuder serien in till ett storskaligt och kaosartat äventyr med astronomiska insatser. Last Light är storslagen och fartfylld, men ibland för ambitiös för sitt eget bästa.
Serien bygger på boken av Alex Scarrow, och följer oljekemisten Andy Yeats (Matthew Fox) som kallas in till en akut affärsresa i mellanöstern. Det visar sig snart att världens oljeförsörjning är under hot och att Andy måste ge sig ut på ett riskfyllt uppdrag för att hitta orsaken innan det värsta tänkbara scenariot blir ett faktum. Parallellt kämpar hans familj på varsitt om att rida ut den storm som försätter världen i en omfattande kris.
I tiden landar Last Light helt rätt när den behandlar energikrisen på en global skala och kaoset som uppstår nere på gatan – från de europeiska stormakterna till Paraguay och Ryssland, och hur allas infrastruktur hör ihop. Men även om det finns en verklighet inbakad i berättelsen är det här en serie med underhållningen i fokus.
Sandman övertygar som seriens otäckaste karaktär
Det är välkommet att återse Lost-stjärnan Matthew Fox, som inte gjort en produktion sedan 2015, och kanske hade svårt att skaka av sig rollen som Jack i den legendariska generationsserien. Det märks att han gett sitt allt till att gestalta Andy, och han förtjänar beröm för sättet han håller uppe trycket i serien med sin insats. Men Fox i all ära, hemma i Sverige är det Felix Sandman som säljer in serien. Under det första avsnitten får vi endast en glimt av honom, men så småningom presenterar han sig ordentligt. Men då mer som ett vapen än en person.
Iklädd en outfit som hämtad ur Brad Pitts Snatch-garderob, spelar Sandman seriens otäckaste typ, Ash Wiles, som på jakt efter Andys dotter och inflytelserika miljöaktivist Laura (Alyth Ross) inte låter något komma i hans väg. Insatsen är övertygande och rollen hade gärna fått vara större. Att Sandman hanterar gapet mellan Sebastian i ungdomsserien Störst av allt och Ash i Last Light bådar gott inför vad han väljer att hitta på som skådespelare framöver.
Du gör bäst i att bara låta dig svepas med
Till skillnad från de flesta serier begränsas inte "Last Light" till en särskild arena, utan tar med oss på en större yttre resa. Produktionen är också tillräckligt påkostad för att kunna bära upp storskalade scener med kaotiska folkrörelser, kravaller och masskatastrofer. Men med det i åtanke blir berättelsen emellanåt för pampig och schablonartad för att hålla ihop. Förutom chockerande upptäckter som hotar människans existens är förruttnade myndigheter, forskningslabb och svarta skåpbilar alla delar av summan som blir Last Light. Vidare känns den ansträngd i sitt spionspråk med frågor besvaras med icke-svar och där dialogen blir till ett instrument för att hålla den handlingsdrivna ploten vid liv snarare än något organiskt.
"Last Light" kan flera gånger beskrivas som överambitiös och använder sig av många klassiska grepp, men i sin blockbuster-anda sticker serien ut på den nordiska marknaden. Du gör bäst i att inte ställa för många frågor utan istället låta dig svepas med.
Mer läsning: