Recension: Thunder in My Heart (säsong 2)

Mycket har hänt sedan vi sist besökte Sigge (Amy Deasismont), Sam och Antonia för ett år sedan. Sam (Alexander Abdallah) är i ett stabilt förhållande med sin nya tjej. Även Antonia (Julia Lyskova) lever livet med sin stora kärlek i det nya och spännande sambolivet. Själv bor Sigge tillsammans med en tant (Christina Schollin) som har huset fullt med kaniner. Där försöker Sigge få ordning på sitt egna liv, som sakta raserar allt mer. Dag för dag.

Det är verkligen inte mycket som går Sigges väg nu. Inte nog med att hon får sparken från jobbet på lagret efter en incident med en yngre kollega, samtidigt blir nämligen relationerna med sina vänner blir allt mer besvärliga. Som om inte det vore nog är familjesituationen värre än någonsin. Hennes pappa fortsätter att terrorisera familjen och det hela blir ett ärende i familjerätten. Den stora frågan där är vem som ska ta hand som hennes älskade lillebror. Hennes manipulativa pappa (Gustaf Hammarsten) eller kärleksfulla mamma (Helen Sjöholm). 

Serien dansar smärtsamt på hjärttrådarna.

Den första säsongen av Thunder in My Heart var verkligen en säsong som knockade mig helt. Så även recensentkollegan här på Filmtopp som gav den lovord, högt betyg och lyfte Deasismont till skyarna – både för regin och skådespelet. Med all rätt! Därför är det väl ingen överraskning att förväntningarna på den andra säsongen av den mycket hyllade serien är höga. Med risk att denna recensionen inte läses färdigt av många kan jag redan här avslöja att den andra säsongen lever upp till förväntningarna. Faktum är att den överträffar både föregående säsong och förväntningar.

I den andra säsongen har Deasismont verkligen hittat vad hon vill göra med serien, vad hon vill få ut av handling och karaktärerna. Mycket av det som gjorde den första säsongen så bra har vässats och gjorts ännu bättre. Mörkret har blivit mörkare och det sorgliga ännu sorgligare. Den redan trasiga familjerelationen är nu så trasig den kan bli och alla övriga relationer struligare än innan. Det är verkligen en säsong som stundtals är jobbig att se på – jobbig men väldigt fin. Dock saknas en stor del av värmen och humorn som gjorde den första säsongen lite rolig, lättsam och mysig.

Det är inte bara handlingen som imponerar och som vässats. Även seriens starka ensemble imponerar. Alla som är med i serien får chansen att visa upp sina egenskaper med flera starka och gripande scener. Faktum är att det inte behövs nämnas några specifika skådespelare som imponerar, för alla medverkande har verkligen tagit med sitt "a game" till säsongen. Välspelat av samtliga, genom hela säsongen helt enkelt. 

Förra säsongen av Thunder in My Heart berörde verkligen. Den andra säsongen berör ännu mer. Allt är på sin spets, vässat och förhöjt. Handlingen är mörkare och skiten tydligare än innan. Om säsongen inte prisas och hyllas så blir jag verkligen arg. Något som skulle göra mig ännu argare är om den inte får en uppföljning och tredje säsong. En stark fyra i betyg till en minst sagt sevärd säsong.