Vox Lux (2018)

Natalie Portman briljerar i Vox Lux. Foto: Studio S Entertainment.

Det är genom en kort prolog vi först får träffa huvudkaraktären Celeste. I korta handkamerafilmade sekvenser dansar hon och hennes storasyster i familjens vardagsrum. Därefter inleds den första av tre akter – på ett brutalt skakande vis. Celeste (Raffey Cassidy) är nu i tonåren, fortsatt musikintresserad. Hennes första musiklektion efter terminsuppehållet startar på värsta tänkbara sätt, när en sminkad ung man kliver in i klassrummet och börjar skjuta. Celeste klarar sig med nöd och näppe, men det här blir en händelse som kommer att forma hela hennes fortsatta liv.

För att hedra offren och alla de anhöriga, skriver Celeste tillsammans med sin storasyster Eleanor (Stacy Martin) en sång som de framför på minnesceremonin. Låten blir oväntat nog en hit och Celestes sångkarriär inleds med rasande fart. Snart är hon en fullfjädrad popstjärna, men vad finns egentligen kvar bakom den putsade ytan?

Det är en fråga som är ytterst aktuell filmen igenom. Efter att ha fått bevittna Celestes karriärstart, gör filmen ett hopp ett antal år fram i tiden (Natalie Portman tar då över rollen som Celeste). Vi möter en mycket framgångsrik men sargad popstjärna som inte tyckts ha kunnat balansera sitt arbete med privatlivet. Natalie Portman visar med stor skicklighet sin karaktärs sårbara sida. Man riktigt känner hennes ilska mot omvärlden – hur hon avskyr att behöva handskas med påträngande journalister och fans. Men man anar även en inåtvänd ilska över att inte räcka till. I en av filmens starkaste scener bryter popstjärnan ihop i kölvattnet efter ett drogrus.

Det är en bredd av känslor som mästaren Natalie Portman förmedlar med nervig intensitet. Liksom tidigare roller som Portman gjort (Black Swan, Jackie) är detta en fruktansvärt krävande sådan. Hela filmen bygger på att hon trovärdigt lyckas porträttera sin karaktärs inre konflikt – vilket hon gör med bravur.

"Vox Lux" blir i slutändan en svidande påminnelse om att vissa sår helt enkelt inte läker. Hur trauman permanent kan sätta sina klor i oss och aldrig släppa taget. Filmen, som ackompanjeras av ödesmättad och sorgsen musik, är i mångt och mycket en unik upplevelse. En mörk psykologisk skildring av en traumatiserad kvinna som kanske aldrig kan bli riktigt hel igen.

För fler bra produktioner spana in vår lista över bra filmer från 2019.