Wild (2014)

De flesta av oss har en brytpunkt då vi måste ändra vårt levnadssätt för att återigen kunna bli hel. Efter flera år av vårdslöst och destruktivt beteende når Cheryl (Reese Witherspoon) sin. Hon inser då att hon måste byta riktning i livet. För att finna sig själv och börja om på nytt bestämmer hon sig för att ensam vandra längs den 160 mils långa Pacific Crest Trail i Kalifornien.

I Vallées filmatisering av författaren Cheryl Strayeds självbiografi Wild: From Lost to Found (2013) får vi lära oss att allt inte blir som vi har tänkt oss. Cheryl hade inte räknat med den fysiska påfrestningen som skulle vänta henne. Kroppens slitskador under en så pass lång resa testar även det mest erfarna psyket. Under sin pilgrimsfärd får Cheryl bevisa för sig själv att hon har den mentalitet som krävs för att kunna nå sina livsmål.

Låter det klyschigt? Ja lite, men jag tror att filmens porträtt av en kvinnas vilja att vinna sin inre kamp kan vara en hjälpande hand för de som befinner sig i samma sits.

“I was amazed that what I needed to survive could be carried on my back. And, most surprising of all, that I could carry it.” - Cheryl Strayed

Wild är i min mening en mycket sevärd film som väcker tankar och reflektioner över livsbeslut. Med filmen har Witherspoon äntligen hittat tillbaka till den skådespelarnivå hon nådde i filmen Walk the Line (2004). Hon förstärker Cheryls motgångar och jag känner verkligen hennes sårbarhet. Det känns som att folk har glömt bort Witherspoons skådespelarkvalité och istället fokuserat på hennes privatliv.

Filmens miljöer är vackert framlyfta med enastående landskapsgestaltningar, även om vissa skildringar är i längsta draget. Men jag lade inte mycket tid på att reflektera över det då vi under filmens gång får se återblickar i Cheryls liv. Vi får en insikt i det hon strävar efter att komma bort ifrån och en djupare förståelse för vem hon är.